” Jag ger mina målningar titlar i form av ordlekar, senteser och aforismer. Titlarna är ledtrådar in i målningarna, vidare till de inre landskapen.
Den unge herr Björklund blev konstnär mest av en slump. Vid ett tillfälle i livet befann han sig i Turkiet när det blev en militärkupp. Han blev då så negativt inställd till det militära att han inte vill göra värnplikt. Valet föll istället på Ålsta folkhögskola i Fränsta.
Frank Björklund debuterade som utställare i Östersund 1985. De första målningarna vittnade om hans förtjusning i den belgiske surrealisten René Magritte, som blev den stora idolen. Björklund ansåg dock att han var en ganska klantig konstnär. Då var Dalí bättre som målare.
Numera är Björklund en så teknisk virtuos att han kan måla som en Carvaggio, tyger, skuggor och ljus, ytor av alla slag.
Länge bodde han i Stockholmstrakten men numera är han stationerad med familjen i Ystad. Han läser massor av böcker i alla möjliga genrer, ”det fyller på idéförrådet”. När han vill koppla av spelar han hårdrock. I ungdomen var han proffsmusiker i USA.
